Antroposofi

Antroposofi

Rudolf Steiner lade grunden för antroposofin genom sina filosofiska och kunskapsteoretiska verk från 1880- och 90-talet, varav Frihetens filosofi från 1893 är den mest kända.
Från sekelskiftet 1800/1900 utarbetade han en antroposofiskt orienterad spirituell vetenskap i ett antal skrifter och ett stort antal föreläsningar. De flesta föreläsningarna blev stenograferade och är inkluderade i Steiners samlade verk.
Rudolf Steiners litterära arv är förmodligen bland de största i världen och uppgår till nästan 90 000 boksidor.

En väg till nya kunskaper
Steiner använde uttrycken antroposofi och andevetenskap/humaniora – ty. Geisteswissenschaft) synonymt för att utforska och skildra en transcendental värld. En värld av krafter och väsen som ligger till grund för fenomenen i den sensoriska världen och människans liv.

Antroposofi är emellertid inte en tro, utan enligt Steiner ”en forskningsväg som kommer att leda det andliga i människan till det andliga i världsaltet”, ”en experimentell metod för det allmännt mänskliga och de allmänna världsfenomenen” som kräver individuellt arbete och omdömesbildning och systematisk konceptualisering.

Förening av vetenskap, konst och religion
Målet med antroposofin kan sägas vara en enhet av vetenskap, konst och religion med hjälp av en holistisk metod. Steiner hävdade därför att antroposofin också kunde uttryckas direkt genom ett konstverk eller sociala initiativ, som kan återfinnas i antroposofins tre tidiga utvecklingsstadier:

Från teosofi till antroposofi
Under åren 1902–10 utarbetade Steiner de grundläggande begreppen i andevetenskapen genom böcker som Teosofi (1904) och Hur uppnår man kunskap om de högre världarna? (1904).
Boken Vetenskapen om det fördolda (1910) ger den mest omfattande och helhetliga presentationen av antroposofiens beskrivning av människa och världen.

Under denna fas var Steiner verksam inom Teosofiska sällskapet, men när sällskapets internationella ledning gradvis satte oacceptabla villkor för hans verksamhet upphörde han med detta (1912). Därefter använde Steiner konsekvent uttrycket antroposofi för sin andevetenskap.

Konstnärlig förmedling
Från 1909 samarbetade Steiner med ett antal konstnärer om ett formspråk som kunde förmedla en rent konstnärlig upplevelse av antroposofin. Under denna period uppstod den nya rörelsekonsten eurytmi, liksom ett antal originella stilelement inom arkitektur, skulptur, glaskonst, målning, drama och recitationskonst.

Höjdpunkten i denna strävan var byggandet av det första Goetheanum 1913–22 i Dornach, Schweiz. Byggnaden skulle bl a utgöra ett ramverk för framförandet av Steiners mysteriedramer (1910–13).
I denna fas lade Steiner också grunden för en ny, kunskapsbaserad förståelse av Kristusimpulsens betydelse i mänsklighetens utveckling.

Social och kulturell förnyelse
Under perioden från 1917 låg huvudvikten av Steiners arbete på ett starkt engagemang för social och kulturell förnyelse genom andevetenskap. Idéerna om tregrening av den sociala organismen skapade en reformrörelse under de kaotiska efterkrigsåren i Tyskland, som stöds av många välkända kulturpersoner.

Waldorfskolan i Stuttgart (den första Waldorfskolan, 1919) var en direkt frukt av tregreningrörelsen. Under de sista åren av Steiners liv uppstod impulsen för antroposofisk medicin och socialterapi (läkepedagogik) och för biologiskt-dynamiskt jordbruk.

Reinkarnation och karma – individuell och kulturell utveckling
I antroposofin beskrivs ”liv”, ”själ” och ”ande” som tre oberoende transcendentala nivåer av existens som genomsyrar den fysiskt-materiella världen. Genom att utveckla sin själsliga potential kan människan uppnå dessa nivåer. Steiner betraktade sådant forskande och sådana kunskaper som en för vår tid nödvändig utvidgning av den reduktionistiska världsbilden för naturvetenskap.

Steiner hävdade att människans innersta väsen är en oförstörbar kärna (”jaget” eller individen) som utvecklas genom många liv på jorden. Genom en ny förståelse av de gamla begreppen karma (öde) och reinkarnation (upprepade jordeliv) kopplade han dem till idéer om en individuell och kulturell evolutionär process som har en föregångare i den tyska humanisten G. E. Lessing.

Steiner hävdade att tanken på reinkarnation ligger latent i förlängningen av en konsekvent tänkt evolutionsteori, där varje enskild individ behöver betraktas som en separat ”art” som utvecklar sig genom jordeliven.

Etymologi
Ordet antroposofi kommer från det grekiska antropos, ”man” och sophia, ”visdom”.

25 miljoner i kontakt med antroposofi
Det uppskattas att så många som 25 miljoner människor är i daglig kontakt med en antroposofisk aktivitet. Antroposofin intresserar människor som känner att det finns något mer, och som vill utveckla sig själva och ta ansvar för jorden, för djur, växter och livet i framtiden. Antroposofin fördjupar och utvecklar liv och upplevelser och ger en ny förståelse för människolivets andligt-spirituella sidor.

Antroposofiska Sällskapet
Antroposofiska Sällskapet ger möjlighet att lära känna antroposofi genom studiearbete, föreläsningar, seminarier och andra aktiviteter. Sällskapet verkar över hela världen och inkluderar människor från alla kulturer.

I Sverige finns det cirka 20 lokala grupper. De organiserar föreläsningar, kurser och seminarier om ämnen relaterade till antroposofi.
Gå med i det Antroposofiska Sällskapet

Böcker om antroposofi hittar du här

En äkta idé med intressant kontinuitet
Vissa antroposofikritiker har hävdat att den är en synkretistisk lära som samlar element från olika källor. Steiner framhöll att antroposofin helt och hållet bygger på äkta, oberoende forskning, men samtidigt upprätthåller en nödvändig kontinuitet till andra, äldre esoteriska eller andliga traditioner. Även i sitt ungdomsarbete anknöt Steiner till tidigare eller befintliga strömningar som, t.ex. Tysk filosofisk idealism och Goethes naturvetenskap.

Om du är vill veta mer om antroposofi så kan du läsa på Antroposofiska sällskapets hemsida: www.antroposofi.nu